smarta barn eller må bra?

Så läste jag idag på TV4 Nyheterna att kurviga kvinnor får smartare barn:
http://tv4nyheterna.se/1.204296/nyheter/2007/11/12/kurviga_kvinnor_far_smartare_barn

Så antingen så mår man bra och är smal och får "dumma" ungar, eller så är man lite knubbigare och får smarta ungar...

Det är alltid lika intressant med alla dessa rapporter om vad som får oss att må bra och dåligt. Vissa anser jag att man borde lyssna lite på, men att ständigt oroa sig över vad det är man får i sig och att man kommer att dö av det, förkortar snarare livet. Oro är inte bra! Jag skulle nog tro att oro och stress är sämre för hälsan än mycket av det vi får i oss.

Det är väl ändå bättre att äta det som vi känner att vi mår bra av och vara nöjda med oss själva. Njuta av livet, istället för att oroa sig och hela tiden planera för en morgondag vi inte når, för att vi ständigt planerar för nästa.

Därmed säger jag inte att man ska frossa i allt som är "gott" jämt. Äter man det jämt, så blir det till slut inte speciellt när man väl äter det. Det blir liksom inte samma njutning och man behöver mer och mer för att uppnå samma känsla. Det är bättre att unna sig det lite då och då. Det är lite som, jag anser att, det är svårt att verkligen uppskatta hur det känns att vara lycklig, om man inte vet hur det är att inte vara det.

Däremot så ska man inte tvinga i sig saker som är nyttiga om man verkligen tycker att det är äckligt och oaptitligt. Välj det som är nyttigt OCH du tycker är gott. Det finns hur mycket som hellst att välja på. Och känner du att du mår bra av något, så blir det oftast automatiskt godare. Känner du att du har dålig fantasi, gå en matlagningskurs, kolla på matprogram på teve, köp en inspirerande kokbok eller kolla på recept på nätet. Och VÅGA experimentera. Man måste alltid inte följa ett recept till punkt och pricka.

Laga mat med goda vänner, ni kommer att lära er mycket av varandra. Dessutom så är god mat mycket godare i bra sällskap. Ni måste inte göra en speciell och stor grej av det varje gång. Ni skulle lika gärna kunna laga mat en vardagkväll och bara umgås lite kort efteråt.

Våga prova nya saker, trots att det kanske inte låter så gott. Hade jag bara ätit det jag vet att jag tycker om och hållit mig borta från allt annat, så hade jag aldrig provat okonomiyaki (japansk pannkaka/pizza). Det är nämligen i grundutförande (och ganska så krasst beskrivet) en kålpannkaka, med en sötsur sås, majonäs, torkade fiskflingor och sjögräs.. hur gott låter det på en skala? Men mums vad jag gillar det.

Så våga prova nya saker. Inte bara mat, utan även upplevelser. Och våga tro på dig sjäv och det du vill. Det är bara du som sätter dina egna gränser. Tror du inte att du kan göra nåt, så kommer det i stort sett vara omöjligt att klara av det.

Oj, vilket "Life Pep Talk" det blev av det här inlägget.
Sånt som händer.
Nog för idag. PO