För några dagar sen så la jag till "Define Me" till min profil på FB och fick total hjärntorka när jag skulle definiera mina vänner... Mitt ordförråd lämnade mig vind för våg och jag tog till det vanliga knepet: Googla tills du hittar det du letar efter. Här följer därför några användbara engelska adjektiv, ifall någon annan behöver hjälp.
Appearance
adorable, adventurous, aggressive, alert, attractive, average, beautiful, blue-eyed , bloody, blushing, bright, clean, clear, cloudy, colorful, crowded, cute, dark, drab, distinct, dull, elegant, excited, fancy, filthy, glamorous, gleaming, gorgeous, graceful, grotesque, handsome, homely, light, long, magnificent, misty, motionless, muddy, old-fashioned, plain, poised, precious, quaint, sexy, shiny, smoggy, sparkling, spotless, stormy, strange, ugly, ugliest, unsightly, unusual, wide-eyed
Condition
alive, ambitious, annoying, artistic, bad, better, beautiful, brainy, breakable, busy, careful, cautious, clever, clumsy, concerned, crazy, creative, curious, dead, different, difficult, doubtful, earnest, easy, entertaining, expensive, famous, fragile, frail, frank, generous, gifted, greedy, helpful, helpless, horrible, important, impossible, independent, inexpensive, innocent, inquisitive, intelligent, introverted, lovable, loyal, modern, mushy, odd, open, open-minded, outstanding, playful, poor, powerful, prickly, puzzled, real, rich, sarcastic, sassy, serious, simple, shy, skillful, sleepy, sly, smart, stern, stupid, super, sympathetic, talented, tame, tender, tough, uninterested, unpredictable, vast, wandering, wild
Feelings (Good)
agreeable, amused, brave, calm, charming, cheerful, comfortable, cooperative, courageous, delightful, determined, eager, elated, enchanting, encouraging, energetic, enthusiastic, excited, exuberant, fair, faithful, fantastic, fine, friendly, funny, gentle, glorious, good,
happy, healthy, helpful, hilarious, humble, jolly, joyous, kind, lively, lovely, lucky, misunderstood, nice, obedient, perfect, pleasant, proud, relieved, silly, smiling, splendid, successful, thankful, thoughtful, victorious, vivacious, wise, witty, wonderful, zealous, zany
Feelings (Bad)
angry, annoyed, anxious, arrogant, ashamed, awful, bad, bewildered, black, blue, bored, clumsy, combative, condemned, confused, crazy, flipped-out, creepy, cruel, dangerous, defeated, defiant, depressed, disgusted, disturbed, dizzy, dull, embarrassed, envious, evil, fierce, foolish, frantic, frightened, grieving, grumpy, helpless, homeless, hungry, hurt, ill, itchy, jealous, jittery, lazy, lonely, mysterious, nasty , naughty, nervous, nutty, obnoxious, outrageous, panicky, repulsive, sad, scary, selfish, sore, tense, terrible, testy, thoughtless, tired, troubled, upset, uptight, weary, wicked, worried
Shape
broad, chubby, crooked, curved, deep, flat, high, hollow, low, narrow, round, shallow, skinny, square, steep, straight, thin, wide
Size
big, colossal, fat, gigantic, great, huge, immense, large, little, mammoth, massive, miniature, petite, puny, scrawny, short, small, tall, teeny, teeny-tiny, tiny
Sound
cooing, deafening, faint, harsh, high-pitched, hissing, hushed, husky, loud, melodic, moaning, mute, noisy, purring, quiet, raspy, resonant, screeching, shrill, silent, soft, squealing, thundering, voiceless, whispering
Time
ancient, brief, Early, fast, late, long, middle-aged, modern, old, old-fashioned, quick, rapid, short, slow, swift, young
Taste/Touch
bitter, delicious, fresh, juicy, ripe, rotten, salty, sour, spicy, stale, sticky, strong, sweet, tart, tasteless, tasty, thirsty, fluttering, fuzzy, greasy, grubby, hard, hot, icy, loose, mild, melted, nutritious, plastic, prickly, rainy, rough, scattered, shaggy, shaky, sharp, shivering, silky, slimy, slippery, smooth, soft, solid, steady, sticky, tender, tight, uneven, weak, wet, wooden, yummy
Touch
boiling, breezy, broken, bumpy, chilly, cold, cool, creepy, crooked, cuddly, curly, damaged, damp, dirty, dry, dusty, filthy, flaky, fluffy, freezing, hot, warm, wet
Quantity
abundant, empty, few, heavy, light, many, numerous, substantial
Thursday, December 27, 2007
Tuesday, November 13, 2007
all I want for Xmas...
Jag tror att jag äntligen vet vad jag vill ha i julklapp. Jag vill ha pengar till min flygbiljett till San Diego. Det är helt sjukt jobbigt att vara borta ifrån min älskling. Jag saknar honom så otroligt mycket.
Jag kommer inte att åka dit för att stanna däremot. Det är för svårt att få arbetsvisum och arbetsmarknaden hemma är för bra för att ignorera. Risken finns ju att det vänt och är mycket svårare att få jobb om jag kommer hem först nästa höst. Det blir nog bara en månad eller lite mer än så.
Men om jag ska hinna bli klar med examen innan jag vill åka (vill dit redan i slutet på december), så måste jag sluta blogga och exjobba ordentligt. Så... häppåre.
Jag kommer inte att åka dit för att stanna däremot. Det är för svårt att få arbetsvisum och arbetsmarknaden hemma är för bra för att ignorera. Risken finns ju att det vänt och är mycket svårare att få jobb om jag kommer hem först nästa höst. Det blir nog bara en månad eller lite mer än så.
Men om jag ska hinna bli klar med examen innan jag vill åka (vill dit redan i slutet på december), så måste jag sluta blogga och exjobba ordentligt. Så... häppåre.
smarta barn eller må bra?
Så läste jag idag på TV4 Nyheterna att kurviga kvinnor får smartare barn:
http://tv4nyheterna.se/1.204296/nyheter/2007/11/12/kurviga_kvinnor_far_smartare_barn
Så antingen så mår man bra och är smal och får "dumma" ungar, eller så är man lite knubbigare och får smarta ungar...
Det är alltid lika intressant med alla dessa rapporter om vad som får oss att må bra och dåligt. Vissa anser jag att man borde lyssna lite på, men att ständigt oroa sig över vad det är man får i sig och att man kommer att dö av det, förkortar snarare livet. Oro är inte bra! Jag skulle nog tro att oro och stress är sämre för hälsan än mycket av det vi får i oss.
Det är väl ändå bättre att äta det som vi känner att vi mår bra av och vara nöjda med oss själva. Njuta av livet, istället för att oroa sig och hela tiden planera för en morgondag vi inte når, för att vi ständigt planerar för nästa.
Därmed säger jag inte att man ska frossa i allt som är "gott" jämt. Äter man det jämt, så blir det till slut inte speciellt när man väl äter det. Det blir liksom inte samma njutning och man behöver mer och mer för att uppnå samma känsla. Det är bättre att unna sig det lite då och då. Det är lite som, jag anser att, det är svårt att verkligen uppskatta hur det känns att vara lycklig, om man inte vet hur det är att inte vara det.
Däremot så ska man inte tvinga i sig saker som är nyttiga om man verkligen tycker att det är äckligt och oaptitligt. Välj det som är nyttigt OCH du tycker är gott. Det finns hur mycket som hellst att välja på. Och känner du att du mår bra av något, så blir det oftast automatiskt godare. Känner du att du har dålig fantasi, gå en matlagningskurs, kolla på matprogram på teve, köp en inspirerande kokbok eller kolla på recept på nätet. Och VÅGA experimentera. Man måste alltid inte följa ett recept till punkt och pricka.
Laga mat med goda vänner, ni kommer att lära er mycket av varandra. Dessutom så är god mat mycket godare i bra sällskap. Ni måste inte göra en speciell och stor grej av det varje gång. Ni skulle lika gärna kunna laga mat en vardagkväll och bara umgås lite kort efteråt.
Våga prova nya saker, trots att det kanske inte låter så gott. Hade jag bara ätit det jag vet att jag tycker om och hållit mig borta från allt annat, så hade jag aldrig provat okonomiyaki (japansk pannkaka/pizza). Det är nämligen i grundutförande (och ganska så krasst beskrivet) en kålpannkaka, med en sötsur sås, majonäs, torkade fiskflingor och sjögräs.. hur gott låter det på en skala? Men mums vad jag gillar det.
Så våga prova nya saker. Inte bara mat, utan även upplevelser. Och våga tro på dig sjäv och det du vill. Det är bara du som sätter dina egna gränser. Tror du inte att du kan göra nåt, så kommer det i stort sett vara omöjligt att klara av det.
Oj, vilket "Life Pep Talk" det blev av det här inlägget.
Sånt som händer.
Nog för idag. PO
http://tv4nyheterna.se/1.204296/nyheter/2007/11/12/kurviga_kvinnor_far_smartare_barn
Så antingen så mår man bra och är smal och får "dumma" ungar, eller så är man lite knubbigare och får smarta ungar...
Det är alltid lika intressant med alla dessa rapporter om vad som får oss att må bra och dåligt. Vissa anser jag att man borde lyssna lite på, men att ständigt oroa sig över vad det är man får i sig och att man kommer att dö av det, förkortar snarare livet. Oro är inte bra! Jag skulle nog tro att oro och stress är sämre för hälsan än mycket av det vi får i oss.
Det är väl ändå bättre att äta det som vi känner att vi mår bra av och vara nöjda med oss själva. Njuta av livet, istället för att oroa sig och hela tiden planera för en morgondag vi inte når, för att vi ständigt planerar för nästa.
Därmed säger jag inte att man ska frossa i allt som är "gott" jämt. Äter man det jämt, så blir det till slut inte speciellt när man väl äter det. Det blir liksom inte samma njutning och man behöver mer och mer för att uppnå samma känsla. Det är bättre att unna sig det lite då och då. Det är lite som, jag anser att, det är svårt att verkligen uppskatta hur det känns att vara lycklig, om man inte vet hur det är att inte vara det.
Däremot så ska man inte tvinga i sig saker som är nyttiga om man verkligen tycker att det är äckligt och oaptitligt. Välj det som är nyttigt OCH du tycker är gott. Det finns hur mycket som hellst att välja på. Och känner du att du mår bra av något, så blir det oftast automatiskt godare. Känner du att du har dålig fantasi, gå en matlagningskurs, kolla på matprogram på teve, köp en inspirerande kokbok eller kolla på recept på nätet. Och VÅGA experimentera. Man måste alltid inte följa ett recept till punkt och pricka.
Laga mat med goda vänner, ni kommer att lära er mycket av varandra. Dessutom så är god mat mycket godare i bra sällskap. Ni måste inte göra en speciell och stor grej av det varje gång. Ni skulle lika gärna kunna laga mat en vardagkväll och bara umgås lite kort efteråt.
Våga prova nya saker, trots att det kanske inte låter så gott. Hade jag bara ätit det jag vet att jag tycker om och hållit mig borta från allt annat, så hade jag aldrig provat okonomiyaki (japansk pannkaka/pizza). Det är nämligen i grundutförande (och ganska så krasst beskrivet) en kålpannkaka, med en sötsur sås, majonäs, torkade fiskflingor och sjögräs.. hur gott låter det på en skala? Men mums vad jag gillar det.
Så våga prova nya saker. Inte bara mat, utan även upplevelser. Och våga tro på dig sjäv och det du vill. Det är bara du som sätter dina egna gränser. Tror du inte att du kan göra nåt, så kommer det i stort sett vara omöjligt att klara av det.
Oj, vilket "Life Pep Talk" det blev av det här inlägget.
Sånt som händer.
Nog för idag. PO
Monday, November 12, 2007
boxning är vackert. det är som balett...
Strålande!! Jag såg precis på TV4 Nyheterna. Där var det ett reportage om en kvinnlig svensk boxare (thaiboxning tror jag), som tydligen hade hållit på med balett under hela sin ungdom. Hon fick frågan om hon tyckte att det fanns några likheter mellan balett och boxning...
Det tyckte hon minsan. Vackert!
(alla som sett kårspexet Al Capone eller Jubileumsspexet 2007 - Tidernas omstart förstår förhoppningsvis vad jag menar)
Det tyckte hon minsan. Vackert!
(alla som sett kårspexet Al Capone eller Jubileumsspexet 2007 - Tidernas omstart förstår förhoppningsvis vad jag menar)
kork istället?
Jag tycker att det är en ganska så rolig idé som Metro har. Att fylla dages tidning med massa tips på hur man själv kan hjälpa till att rädda vår värld. Det är trots allt "vi vanliga människor" som måste ändra våra vanor. Vår livsstil här i väst är inte hållbar. Fast en av tipsen fick mig att fundera lite. (det krävs sällan mycket ;) )
Det var ett tips om att fler borde använda golv gjorda av kork eller bambu, istället för trä. För då skulle miljöpåverkan bli mindre. Detta då man, vid korktillverkning, bara tar bort barken på trädet och bambu växer som ett ogräs och är väldigt förnyelsebart. Dessutom så isolerar kork väldigt bra.
Jag har fått för mig att kork är en bristvara i världen, att det inte finns så många korkträd och att det tar 10-12 år mellan skördarna. Detta kan vara för att jag lyssnat för mycket på förespråkarna för skruv-korkar och plast-korkar, som försöker få sina produkter att verka bättre. Men jag vet faktiskt inte och orkar i detta fall inte kolla upp mina uppgifter ordentligt.
Jag undrar hur många korkträd som skulle behövas för att börja ersätta konventionella material. Hur stor area skulle de uppta och vilka områden i världen skulle kunna odla dem? Vad skulle de areorna annars kunna användas till? Hur mycket utsläpp genererar egentligen korkproduktion? Det plockas för hand, men måste ju fraktas till fabrik. Vattenåtgången under produktion? Kemisk behandling av färdig produkt? Frakt till slutanvändare? Hur påverkar korkträden i sig sin omgivning?
Jag menar inte att det är ett dåligt förslag. Inte alls! Men jag är nyfiken på hur genomtänkt det är. Det är visserligen ett förslag ifrån VDn för "The World Floor Covering Association", så jag antar att det inte är helt ogrundat. :)
Bambu känns då instinktivt som ett lite smartare alternativ, eftersom det växer mycket snabbare och går kanske att odla på fler ställen i världen. Jag vet nog inte tillräckligt om det här ämnet för att egentligen uttala mig i frågan, men jag blir alltid lite intresserad när jag läser om förslag till "vad som är bättre för miljön".
Jag anser ändå att jag är ganska så miljömedveten, även om jag vet att jag fortfarande har mycket att lära. Och jag är definitivt inte av åsikten "men om det ändå bara är jag som gör ... , så gör det ändå ingen skillnad ". Varje liten grej jag kan göra, hjälper. Kanske inte värst mycket, men jag gör åtminstone inte saken värre.
En gullig och ganska passande historia:
Once a man was walking along a beach. The sun was shining and it was a beautiful day. Off in the distance he could see a person going back and forth between the surf's edge and and the beach. Back and forth this person went. As the man approached he could see that there were hundreds of starfish stranded on the sand as the result of the natural action of the tide. The man was struck by the the apparent futility of the task. There were far too many starfish. Many of them were sure to perish. As he approached the person continued the task of picking up starfish one by one and throwing them into the surf. As he came up to the person he said, "You must be crazy. There are thousands of miles of beach covered with starfish. You can't possibly make a difference." The person looked at the man. He then stooped down and pick up one more starfish and threw it back into the ocean. He turned back to the man and said, "It sure made a difference for that one!"
Jag tänker nästan alltid på konsekvensen av det jag gör och de varor jag använder. Ibland är det nästan så att jag undrar om jag valt rätt yrke. Jag kanske borde hålla på med miljökonsekensberäkning istället.
Som exempel:
Säg att en ljuskälla jag använder förbrukar en viss mängd energi.
Det finns en annan ljuskälla som förbrukar mycket mindre.
De flesta tänker då: "Aha, ljuskälla nr 2 måste va miljövänligare och därmed bättre."
Jag tänker automatiskt: Hur tillverkas den, dvs; vilka (eventuellt miljöfarliga) ämnen behövs för tillverkning? hur mycket energi krävs? Hur tar man hand om den, när den är förbrukad? Hur mycket behöver den, och alla dess beståndsdelar, fraktas? Hur står allt detta i relation till hur mycket energi man sparar vid användning?
Jag tror helt enkelt att jag tänker för mycket ibland.
Tro inte att jag ställer mig och räknar ut miljökonsekvensen för allt jag köper eller gör, men jag tänker på det. Och jag hoppas innerligt på att företagen som håller på med produktionen av varor och tjänster gör det samma.
Fast såklart, då kommer följdfrågan. Hur mycket tjänar man på att göra alla dessa beräkningar och när blir det bara onödig administration? De som gör beräkningarna behöver lön, de äter mat, behöver ta sig till jobbet (kanske i bil), köper varor, värmer sina hus, och så vidare... Var går gränsen för att det positiva deras arbete resulterar i är större än deras egna negativa miljöpåverkan? ;)
Något jag funderar på ibland är vad man kan göra för att få fler att förstå vad deras livsstil och inställning betyder för världen i stort. Och om det faktiskt går att få dem "ge upp" en del av de bekvämligheter de har nu, för "the greater good". Jag har en ganska pessimistisk syn på mänskligheten och tror att det kommer att bli svårt. Men det betyder inte att man ska ge upp för det.
Nog svamlat om miljö idag. Det kanske följer en fortsättning någon gång i framtiden.
Det var ett tips om att fler borde använda golv gjorda av kork eller bambu, istället för trä. För då skulle miljöpåverkan bli mindre. Detta då man, vid korktillverkning, bara tar bort barken på trädet och bambu växer som ett ogräs och är väldigt förnyelsebart. Dessutom så isolerar kork väldigt bra.
Jag har fått för mig att kork är en bristvara i världen, att det inte finns så många korkträd och att det tar 10-12 år mellan skördarna. Detta kan vara för att jag lyssnat för mycket på förespråkarna för skruv-korkar och plast-korkar, som försöker få sina produkter att verka bättre. Men jag vet faktiskt inte och orkar i detta fall inte kolla upp mina uppgifter ordentligt.
Jag undrar hur många korkträd som skulle behövas för att börja ersätta konventionella material. Hur stor area skulle de uppta och vilka områden i världen skulle kunna odla dem? Vad skulle de areorna annars kunna användas till? Hur mycket utsläpp genererar egentligen korkproduktion? Det plockas för hand, men måste ju fraktas till fabrik. Vattenåtgången under produktion? Kemisk behandling av färdig produkt? Frakt till slutanvändare? Hur påverkar korkträden i sig sin omgivning?
Jag menar inte att det är ett dåligt förslag. Inte alls! Men jag är nyfiken på hur genomtänkt det är. Det är visserligen ett förslag ifrån VDn för "The World Floor Covering Association", så jag antar att det inte är helt ogrundat. :)
Bambu känns då instinktivt som ett lite smartare alternativ, eftersom det växer mycket snabbare och går kanske att odla på fler ställen i världen. Jag vet nog inte tillräckligt om det här ämnet för att egentligen uttala mig i frågan, men jag blir alltid lite intresserad när jag läser om förslag till "vad som är bättre för miljön".
Jag anser ändå att jag är ganska så miljömedveten, även om jag vet att jag fortfarande har mycket att lära. Och jag är definitivt inte av åsikten "men om det ändå bara är jag som gör ... , så gör det ändå ingen skillnad ". Varje liten grej jag kan göra, hjälper. Kanske inte värst mycket, men jag gör åtminstone inte saken värre.
En gullig och ganska passande historia:
Once a man was walking along a beach. The sun was shining and it was a beautiful day. Off in the distance he could see a person going back and forth between the surf's edge and and the beach. Back and forth this person went. As the man approached he could see that there were hundreds of starfish stranded on the sand as the result of the natural action of the tide. The man was struck by the the apparent futility of the task. There were far too many starfish. Many of them were sure to perish. As he approached the person continued the task of picking up starfish one by one and throwing them into the surf. As he came up to the person he said, "You must be crazy. There are thousands of miles of beach covered with starfish. You can't possibly make a difference." The person looked at the man. He then stooped down and pick up one more starfish and threw it back into the ocean. He turned back to the man and said, "It sure made a difference for that one!"
Jag tänker nästan alltid på konsekvensen av det jag gör och de varor jag använder. Ibland är det nästan så att jag undrar om jag valt rätt yrke. Jag kanske borde hålla på med miljökonsekensberäkning istället.
Som exempel:
Säg att en ljuskälla jag använder förbrukar en viss mängd energi.
Det finns en annan ljuskälla som förbrukar mycket mindre.
De flesta tänker då: "Aha, ljuskälla nr 2 måste va miljövänligare och därmed bättre."
Jag tänker automatiskt: Hur tillverkas den, dvs; vilka (eventuellt miljöfarliga) ämnen behövs för tillverkning? hur mycket energi krävs? Hur tar man hand om den, när den är förbrukad? Hur mycket behöver den, och alla dess beståndsdelar, fraktas? Hur står allt detta i relation till hur mycket energi man sparar vid användning?
Jag tror helt enkelt att jag tänker för mycket ibland.
Tro inte att jag ställer mig och räknar ut miljökonsekvensen för allt jag köper eller gör, men jag tänker på det. Och jag hoppas innerligt på att företagen som håller på med produktionen av varor och tjänster gör det samma.
Fast såklart, då kommer följdfrågan. Hur mycket tjänar man på att göra alla dessa beräkningar och när blir det bara onödig administration? De som gör beräkningarna behöver lön, de äter mat, behöver ta sig till jobbet (kanske i bil), köper varor, värmer sina hus, och så vidare... Var går gränsen för att det positiva deras arbete resulterar i är större än deras egna negativa miljöpåverkan? ;)
Något jag funderar på ibland är vad man kan göra för att få fler att förstå vad deras livsstil och inställning betyder för världen i stort. Och om det faktiskt går att få dem "ge upp" en del av de bekvämligheter de har nu, för "the greater good". Jag har en ganska pessimistisk syn på mänskligheten och tror att det kommer att bli svårt. Men det betyder inte att man ska ge upp för det.
Nog svamlat om miljö idag. Det kanske följer en fortsättning någon gång i framtiden.
Tuesday, November 06, 2007
okonomiyaki
Varför var Mimmi tvungen att göra Okonomiyaki när jag var över dit sist? Ända sen dess så har jag velat äta det igen. *morr* Får helt enkelt ta och släpa mig till Japanska Torget imorgon och köpa lite okonomiyakisås (orkar inte göra själv) och lite vitkål. Resten borde jag ha hemma. Mums.
äntligen!
Ett av de orosmoment jag haft på sistone har äntligen försvunnit. Det har äntligen ordnat sig och jag behöver inte bråka med det längre. Just nu så känns det bara så skönt. Jag hade glömt hur skönt det känns när problem man har löser sig.
Det är fortfarande mycket som skymmer ljuset för mig just nu, men det är definitivt ljusare på himlen och jag får förhoppningsvis chansen att njuta lite mer av solskenet och stjärnorna.
Det är fortfarande mycket som skymmer ljuset för mig just nu, men det är definitivt ljusare på himlen och jag får förhoppningsvis chansen att njuta lite mer av solskenet och stjärnorna.
Sunday, November 04, 2007
slut på jubileet
Då har "Tidernas omstart! - Kårspexet 1977-2007" tagit slut.
Jag spenderade sammanlagt 50 timmar på Södra teatern i veckan som precis gick. Då har jag räknat bort den tid det tog att gå ut och handla mat. Men vi fixade det tillsist och det blev riktigt bra.
Vi hade ett smärre missöde med ljuset fick för sig att dö under dagen på fredagen. Något som vi själva lagade, då Södrans personal inte lyckades med det. Och under fredagen så låste sig rådatorn i slutet av sista akten. Men det funkade ändå. Final-finalen blev kanske inte lika bra som den hade kunnat bli, men vi fixade det.
Det jobbigaste var nog att lördagen var alldeles för lång. Vi var där klockan 9 och körde två föreställningar. Sen var det urlastning på Albanigen och åka till festen som började klockan 1.
Både sittningen och festen var bra och jag är förvånad över att min energi faktiskt räckte så långt som den gjorde. Visserligen så är jag inte förvånad över att jag somnade på pendeln och missade min station. Om jag ändå hade vaknat en och inte två stationer försent. Då hade jag bara blivit en kvart sen hem och inte en trekvart som nu. Hemma halv åtta. Eller om det var halv nio. Jag minns inte och bryr mig inte. För sent var det! Men jag hade det roligt!
Idag så har jag inte lyckats göra någonting. Jag har ätit och legat i sängen med datorn på magen, ända sen jag vaknade vid fyratiden.
Jag undrar om jag kommer att drabbas av PSS den här gången oxå och när det i så fall slår mig. Jag tror att jag måste vila ut ordentligt innan det händer. Så kan jag ju alltid åka till Albanigen och hjälpa ordinarie spex om det verkligen börjar klia i fingrarna. ;)
Jag spenderade sammanlagt 50 timmar på Södra teatern i veckan som precis gick. Då har jag räknat bort den tid det tog att gå ut och handla mat. Men vi fixade det tillsist och det blev riktigt bra.
Vi hade ett smärre missöde med ljuset fick för sig att dö under dagen på fredagen. Något som vi själva lagade, då Södrans personal inte lyckades med det. Och under fredagen så låste sig rådatorn i slutet av sista akten. Men det funkade ändå. Final-finalen blev kanske inte lika bra som den hade kunnat bli, men vi fixade det.
Det jobbigaste var nog att lördagen var alldeles för lång. Vi var där klockan 9 och körde två föreställningar. Sen var det urlastning på Albanigen och åka till festen som började klockan 1.
Både sittningen och festen var bra och jag är förvånad över att min energi faktiskt räckte så långt som den gjorde. Visserligen så är jag inte förvånad över att jag somnade på pendeln och missade min station. Om jag ändå hade vaknat en och inte två stationer försent. Då hade jag bara blivit en kvart sen hem och inte en trekvart som nu. Hemma halv åtta. Eller om det var halv nio. Jag minns inte och bryr mig inte. För sent var det! Men jag hade det roligt!
Idag så har jag inte lyckats göra någonting. Jag har ätit och legat i sängen med datorn på magen, ända sen jag vaknade vid fyratiden.
Jag undrar om jag kommer att drabbas av PSS den här gången oxå och när det i så fall slår mig. Jag tror att jag måste vila ut ordentligt innan det händer. Så kan jag ju alltid åka till Albanigen och hjälpa ordinarie spex om det verkligen börjar klia i fingrarna. ;)
Wednesday, October 24, 2007
jubileumsspex
Jag ska snart ge mig av till Albanigen, våran verkstad på Frescati Backe, för att leta upp rekvisita i vårat kalla och dammiga förråd och bygga/måla klart all dekor.
Premiären för jubileumsspexet börjar närma sig snabbt och vi har fortfarande en hel del att göra. Det är inget jämfört med hur det är vid den här tiden innan ett ordinarie spex, men fortfarande inte lite.
På lördag är det Smygis (smygpremiär) och då kör vi igenom allt för första gången. Nästa torsdag så kommer vi in på Södra Teatern för en byggdag och på fredagen är det premiär. Lördag är två föreställningar och sen är det slutfest på kvällen. Sen är det inget mer med detta jubileum...
Premiären för jubileumsspexet börjar närma sig snabbt och vi har fortfarande en hel del att göra. Det är inget jämfört med hur det är vid den här tiden innan ett ordinarie spex, men fortfarande inte lite.
På lördag är det Smygis (smygpremiär) och då kör vi igenom allt för första gången. Nästa torsdag så kommer vi in på Södra Teatern för en byggdag och på fredagen är det premiär. Lördag är två föreställningar och sen är det slutfest på kvällen. Sen är det inget mer med detta jubileum...
äntligen lugnare, men dyr avocado?
Santa Ana vindarna verkar äntligen lugna ner sig och förhoppningsvis så lugnar sig läget i södra Kalifornien snart. De stora skogsbränderna är långt ifrån kontrollerade, men lugnar bara vindarna ner sig, så borde de få kontroll på läget.
De farligaste just nu är kanske röken. Luftkvaliteten är inte värst bra, men El Cajon, där Chrisitan håller till, ligger bra till, i förhållande till Harris & Witch rökkolumner. I alla fall om vindarna fortsätter att blåsa västerut.
Andra konsekvenser av bränderna, förutom att jag är orolig över hur det drabbar min pojke, är att avocadon (och kanske lime/citron) kan bli dyrare. Många av Kaliforniens avocadoträd har brunnit upp eller knäckts av den starka vinden. Tydligen så har även citrusträden drabbats, som inte hunnit hämta sig efter att de frös i januari 2007.
Limebristen i jan-feb var något som jag också drabbades av. Detta för att de flesta limes vi köpte in till baren, under sommaren, i Queenstown (Nya Zeeland) importeras från Kalifornien. Vi var stundvis tvungna att använda Australiensisk eller Nya Zeeländsk lime och citron, som vid den tidpunkten var av horribelt dålig kvalitet. Limen var gul och såg ut som citron, citronen var nästan orange och liknade apelsiner och bägge var otroligt söta. Funkade inte alls i drinkar. Det var nästan bättre att låta bli.
Kelly var smart när vår leverantör tillfälligt fick in en sändning (svindyr) Kalifornisk lime. Hon såg till att beställa massor som hon la längst ner i ölkylen. Den höll sig otroligt bra och blev aldrig dålig. Under ett tag var vi typ den enda baren i Queenstown som hade lime.
De farligaste just nu är kanske röken. Luftkvaliteten är inte värst bra, men El Cajon, där Chrisitan håller till, ligger bra till, i förhållande till Harris & Witch rökkolumner. I alla fall om vindarna fortsätter att blåsa västerut.
Andra konsekvenser av bränderna, förutom att jag är orolig över hur det drabbar min pojke, är att avocadon (och kanske lime/citron) kan bli dyrare. Många av Kaliforniens avocadoträd har brunnit upp eller knäckts av den starka vinden. Tydligen så har även citrusträden drabbats, som inte hunnit hämta sig efter att de frös i januari 2007.
Limebristen i jan-feb var något som jag också drabbades av. Detta för att de flesta limes vi köpte in till baren, under sommaren, i Queenstown (Nya Zeeland) importeras från Kalifornien. Vi var stundvis tvungna att använda Australiensisk eller Nya Zeeländsk lime och citron, som vid den tidpunkten var av horribelt dålig kvalitet. Limen var gul och såg ut som citron, citronen var nästan orange och liknade apelsiner och bägge var otroligt söta. Funkade inte alls i drinkar. Det var nästan bättre att låta bli.
Kelly var smart när vår leverantör tillfälligt fick in en sändning (svindyr) Kalifornisk lime. Hon såg till att beställa massor som hon la längst ner i ölkylen. Den höll sig otroligt bra och blev aldrig dålig. Under ett tag var vi typ den enda baren i Queenstown som hade lime.
Tuesday, October 23, 2007
wildfire in San Diego
En halv miljon människor har ombetts att evakuera bara i San Diego. Tack och lov så har inte det område som Christian bor i, El Cajon, råkat illa ut än. De stora bränderna går, just nu, norr och sydöst om dem. Och de rör sig tack och lov västerut. Den största The Witch Creek Fire (norr om El Cajon), börjar närma sig kusten.
Jag vet att deras område är säkert än så länge, men jag kan inte sluta att läsa nyheter och lyssnar just nu på KPBS på nätet. Det är en radiostation som informerar vad som händer hela tiden.
För de som är intresserade av mer information så kan man följa hur eldarna rör sig på Google Maps. Jag vet inte hur uppdaterad den är, men det verkar som om KBPS sköter om den. Wildfires 2007-bloggen ger också ganska bra info.
Jag fick ett sms från Christian när jag vaknade imorse och slog på telefonen, men har inte hört något sen dess. Klockan är sju på morgonen där och jag har läst att det är strömavbrott och att telefonerna inte funkar överallt. Jag hoppas att allt går bra och att han hör av sig snart. Då så var allt bra, de stod på standby för evakuering och att skolan var inställd. Men det var lugnt och han ansåg att jag inte hade anledning att oroa mig.
...
Och jag fick precis ett sms från honom. :) De har sovit hemma och allt verkar vara bra med dem. Om ett tag har jag ingen koll på vad som händer, då jag sticker från jobbet och ska till Mimmis nya lägenhet, där hon inte har nån uppkoppling än.
*håller tummarna för att vindarna lägger sig i södra Kalifornien*
Jag vet att deras område är säkert än så länge, men jag kan inte sluta att läsa nyheter och lyssnar just nu på KPBS på nätet. Det är en radiostation som informerar vad som händer hela tiden.
För de som är intresserade av mer information så kan man följa hur eldarna rör sig på Google Maps. Jag vet inte hur uppdaterad den är, men det verkar som om KBPS sköter om den. Wildfires 2007-bloggen ger också ganska bra info.
Jag fick ett sms från Christian när jag vaknade imorse och slog på telefonen, men har inte hört något sen dess. Klockan är sju på morgonen där och jag har läst att det är strömavbrott och att telefonerna inte funkar överallt. Jag hoppas att allt går bra och att han hör av sig snart. Då så var allt bra, de stod på standby för evakuering och att skolan var inställd. Men det var lugnt och han ansåg att jag inte hade anledning att oroa mig.
...
Och jag fick precis ett sms från honom. :) De har sovit hemma och allt verkar vara bra med dem. Om ett tag har jag ingen koll på vad som händer, då jag sticker från jobbet och ska till Mimmis nya lägenhet, där hon inte har nån uppkoppling än.
*håller tummarna för att vindarna lägger sig i södra Kalifornien*
Thursday, August 16, 2007
en vecka tidig!!!
Yeah! Min dator väntar på mig där hemma.
Den skulle komma nästa tisdag eller onsdag, men så ringde pappa och berättade att den dök upp tidigare idag. Helt sjukt. Jag är bara glad över att jag slipper vänta en vecka till, men tråkigt om ingen hade varit hemma.
Ingen idé att va kvar på jobbet. Kan ändå inte koncentrera mig.
*poff*
Den skulle komma nästa tisdag eller onsdag, men så ringde pappa och berättade att den dök upp tidigare idag. Helt sjukt. Jag är bara glad över att jag slipper vänta en vecka till, men tråkigt om ingen hade varit hemma.
Ingen idé att va kvar på jobbet. Kan ändå inte koncentrera mig.
*poff*
Thursday, August 09, 2007
T minus two weeks...
Yay! Äntligen ny dator. Har tack och lov fått låna Christians laptop när han har varit i Ungern, min dator började ju bråka rejält för över två veckor sen nu.
Jag har kollat ny dator sen dess och bestämde mig till sist. Den är beställd och borde levereras om typ två veckor. Jag ville egentligen ha en MacBook Pro, men min ekonomi ville inte riktigt det. Men jag kommer nog att bli nöjd ändå.
morgonmotion
Det är alltid lika intressant att jag aldrig orkar gå upp tidigt för att ta mig ut och motionera. Trots att jag tycker att det är så skönt när jag gör det.
Idag så gick jag upp samtidigt som Christian, vid fem, och åkte till jobbet. Väl där, vid sju, så kom jag ihåg att jag inte har motionerat på ett tag, pga förkylning och annat, och att temperaturen var perfekt för det just då. Så jag bytte om och tog två varv i det närmsta (teknis sett) spåret i Lill-Jansskogen. Det blev bara jogging nästan ett varv, resten powergick jag. Vågade inte ta i för hårt nu när jag inte tränat på så länge, men det var skönt ändå.
Jag behöver komma ut i naturen mer. Det var alldeles för länge sen jag var ut och vandrade. Nya Zeeland var nog senaste gången på riktigt. Får väl bli nån bit på Sörmlandsleden snart. Jag har inte tid att åka iväg för nåt längre.
Det är bara att höra av sig om nån känner för en dagsetapp.
Idag så gick jag upp samtidigt som Christian, vid fem, och åkte till jobbet. Väl där, vid sju, så kom jag ihåg att jag inte har motionerat på ett tag, pga förkylning och annat, och att temperaturen var perfekt för det just då. Så jag bytte om och tog två varv i det närmsta (teknis sett) spåret i Lill-Jansskogen. Det blev bara jogging nästan ett varv, resten powergick jag. Vågade inte ta i för hårt nu när jag inte tränat på så länge, men det var skönt ändå.
Jag behöver komma ut i naturen mer. Det var alldeles för länge sen jag var ut och vandrade. Nya Zeeland var nog senaste gången på riktigt. Får väl bli nån bit på Sörmlandsleden snart. Jag har inte tid att åka iväg för nåt längre.
Det är bara att höra av sig om nån känner för en dagsetapp.
Tuesday, August 07, 2007
en väg ut ur mörkret
Jag börjar äntligen komma ut ur mörkret. Jag har hittat stigen ut ur den dunkla och snåriga skog, av problem och hjärnspöken, jag har irrat runt i på sista tiden. Med förmultnade löv som klibbade fast i mig när jag famlande letade efter rätt väg ut.Jag vet att det är långt kvar innan jag tar mig ut helt och hållet, men jag känner hur lövverket ovanför mig, som tidigare varit påträngande och svart, långsamt ljusnar och öppnar upp. Jag ser underbart vackra och glimmrande solstrimmor av hopp leka över den mjuka mattan av löv under mig. Världen är bara så vacker och lugnande som en ljus och varm skogsstig som tryggt leder dit jag vill, men som fortfarande lockar med spännande, tidigare osedda vyer runt nästa krök.
Monday, July 30, 2007
dags att ta tag i mitt liv
Dags för lite mer svammel... Jag har för många förvirrade tankar som förhindrar mig från att koncentrera mig på att exjobba.
Jag har sagt det här till mig själv gång på gång, men jag gör det aldrig "på riktigt". Det är dags för mig att "ta tag i mitt liv" och göra nåt av det.
Det är så lätt att säga en sak och inte göra det. Jag vet vilken syn jag vill ha på livet och vet att jag inte riktigt har nått dit än. Men jag har inte gett upp än och tänker inte att göra det.
Jag säger ofta att jag är realist, trots att jag vet att jag snarare är pessimist och egoist. Det jag vill vara är realistisk optimist.
Hjälp, det blev mycket -ister helt plötsligt.
*druknar i fett*
De som är mest framgångsrika ser på livet lite annorlunda än vad jag gör just nu. Händer något dåligt så ser de på de positiva aspekterna. Lite som (engelska) "sanningen"; Om livet ger dig citroner, gör saft. Jag hatar det "ordspråket", men det finns en sanning i det. Det finns ingen anledning att älta över saker som hänt och som du inte kan göra någonting åt. Det är bättre att se möjligheterna i det som hänt och jobba mot det istället. Jag försöker ständigt att göra det, men det är inte lätt. Speciellt när många jobbiga saker händer samtidigt.
Just nu så är det tungt, men det går ändå.
Jag har sagt det här till mig själv gång på gång, men jag gör det aldrig "på riktigt". Det är dags för mig att "ta tag i mitt liv" och göra nåt av det.
Det är så lätt att säga en sak och inte göra det. Jag vet vilken syn jag vill ha på livet och vet att jag inte riktigt har nått dit än. Men jag har inte gett upp än och tänker inte att göra det.
Jag säger ofta att jag är realist, trots att jag vet att jag snarare är pessimist och egoist. Det jag vill vara är realistisk optimist.
Hjälp, det blev mycket -ister helt plötsligt.
*druknar i fett*
De som är mest framgångsrika ser på livet lite annorlunda än vad jag gör just nu. Händer något dåligt så ser de på de positiva aspekterna. Lite som (engelska) "sanningen"; Om livet ger dig citroner, gör saft. Jag hatar det "ordspråket", men det finns en sanning i det. Det finns ingen anledning att älta över saker som hänt och som du inte kan göra någonting åt. Det är bättre att se möjligheterna i det som hänt och jobba mot det istället. Jag försöker ständigt att göra det, men det är inte lätt. Speciellt när många jobbiga saker händer samtidigt.
Just nu så är det tungt, men det går ändå.
Subscribe to:
Posts (Atom)
