Jag har tappat räkningen över hur många gånger jag möts av samma reaktion på "studentspex" som Cicci skriver om i sitt blogginlägg på lögner, sånger & skrik.
Självklart så är smaken som baken, och jag tror inte i min vildaste fantasi att Kårspex passar alla. Men den inställningen som jag ibland möter förbryllar mig. Själv har jag svårt för en del av de traditioner som somliga andra studentspex har. Men jag respekterar fortfarande att de vill göra sin grej och väljer istället att se de som passar och roar mig.
Jag blir lika glad varje gång jag får höra det Cicci skriver. Att fler förstår min glädje och passion för konstformen spex och för det sätt som vi vill tolka den.
I ondsags så fick jag - för första gången på flera år - möjligheten att se en kårspexföreställning utan att veta alltför mycket om den i förväg. Det var en fantastisk upplevelse och jag älskar alla underbara människor som har kämpat hela hösten för att göra denna uppsättning möjlig!
Tack för att ni är så grymt bra! Jag ser verkligen fram emot nästa gång jag får möta Gustav III i teatermörkret.
Kära medspexare, vi ses i Ottnäs rantasauna om inte tidigare. Puss!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment