en vecka tidig!!!

Yeah! Min dator väntar på mig där hemma.
Den skulle komma nästa tisdag eller onsdag, men så ringde pappa och berättade att den dök upp tidigare idag. Helt sjukt. Jag är bara glad över att jag slipper vänta en vecka till, men tråkigt om ingen hade varit hemma.

Ingen idé att va kvar på jobbet. Kan ändå inte koncentrera mig.
*poff*

T minus two weeks...

Yay! Äntligen ny dator. Har tack och lov fått låna Christians laptop när han har varit i Ungern, min dator började ju bråka rejält för över två veckor sen nu.

Jag har kollat ny dator sen dess och bestämde mig till sist. Den är beställd och borde levereras om typ två veckor. Jag ville egentligen ha en MacBook Pro, men min ekonomi ville inte riktigt det. Men jag kommer nog att bli nöjd ändå.

morgonmotion

Det är alltid lika intressant att jag aldrig orkar gå upp tidigt för att ta mig ut och motionera. Trots att jag tycker att det är så skönt när jag gör det.

Idag så gick jag upp samtidigt som Christian, vid fem, och åkte till jobbet. Väl där, vid sju, så kom jag ihåg att jag inte har motionerat på ett tag, pga förkylning och annat, och att temperaturen var perfekt för det just då. Så jag bytte om och tog två varv i det närmsta (teknis sett) spåret i Lill-Jansskogen. Det blev bara jogging nästan ett varv, resten powergick jag. Vågade inte ta i för hårt nu när jag inte tränat på så länge, men det var skönt ändå.

Jag behöver komma ut i naturen mer. Det var alldeles för länge sen jag var ut och vandrade. Nya Zeeland var nog senaste gången på riktigt. Får väl bli nån bit på Sörmlandsleden snart. Jag har inte tid att åka iväg för nåt längre.

Det är bara att höra av sig om nån känner för en dagsetapp.

en väg ut ur mörkret

Jag börjar äntligen komma ut ur mörkret. Jag har hittat stigen ut ur den dunkla och snåriga skog, av problem och hjärnspöken, jag har irrat runt i på sista tiden. Med förmultnade löv som klibbade fast i mig när jag famlande letade efter rätt väg ut.

Jag vet att det är långt kvar innan jag tar mig ut helt och hållet, men jag känner hur lövverket ovanför mig, som tidigare varit påträngande och svart, långsamt ljusnar och öppnar upp. Jag ser underbart vackra och glimmrande solstrimmor av hopp leka över den mjuka mattan av löv under mig. Världen är bara så vacker och lugnande som en ljus och varm skogsstig som tryggt leder dit jag vill, men som fortfarande lockar med spännande, tidigare osedda vyer runt nästa krök.

Jag har äntligen hittat mitt Nya Zeeland inom mig.