...och går, och går...

Det är snart ett år sen jag skrev mitt första inlägg.
Jag har fortfarande inte gjort klart exjobbet.

Egenligen så borde jag jobba med det nu. Eller snarare, jag borde åka hem, sova, åka hit tidigt imorgon och fortsätta då istället.
MEN jag gör ju aldrig det jag borde.

Snart går tiden ut. Jag åker till Nya Zeeland i ett år och då måste allt vara klart. Det är bara en månad kvar och jag har verkligen tagit mig vatten över huvudet med mitt exjobb. Jag är verkligen inte bra på matte och det är alldeles för mycket sånt för att min hjärna ska klara av det. Linjär algebran har jag relativ koll på, men sannolikhetsläran dödar mina små grå.

Jag tror definitivt att jag kan programmera en fungerande automatisk kategoriserare. Det är rapportskrivandet och redovisningen som ger mig grav ångest. Bara tanken på att jag måste förklara allt gör mig totalt handlingsförlamad.

Det är bara bra att det är över snart. Vare sig jag klarar det eller inte. Min mage ger upp om det här fortsätter länge till. På ett sätt så känns det ganska skönt att ha en definitiv deadline som jag inte "kan" flytta på. På ett annat så är det ännu en stressfaktor. Ibland är det en tröst och ibland betongklumpen runt mina fotleder.